Svart dag

Ok, jag har bestämt mig. Jag ska berätta ngt som i stort sett alla har vetat om runt omkring mig, många utav er som läser bloggen har vetat om det. Men så finns det andra som läser som inte vetat, därför ska jag nu outa det.
Jo, jag var gravid. Obs! var gravid.
Gravid i v.17, 5e månaden. Allt kändes helt jättebra fram till den sista veckan, då ändrades ngt, jag vet inte vad, men ngnting var fel, jag kände det. Dock är ju alla blivande föräldrar rädda och oroliga, så jag antar att sjukvården är trött eller ngt på det, för så fort man ringer så får man bara höra att allt är normalt. Tex den förbannade mensvärken (ja, det känns som det), det r tydligen väldigt normalt, för då växer livmodern.
Iaf, igår så hade jagden där mensvärken hela dagen, mer eller mindre, kom och gick liksom. Dessutom var jag svinrädd för att vara ensam, grinade massor när Anders skulle iväg på festivalen. Men men...jag somnade, vaknade lite då och då av värkarna.
Sedan kl.7 i morse vaknade jag av att det var blött i sängen, vattnet. Gick på toa, kände ett knäpp och sedan forsade det ännu mer vatten. Väckte Anders som blev helt förstörd, själv låg jag ner och ville spy, mådde verkligen jätteilla. Började blöda, fostret kom ut i toaletten. Sedan åkte vi till sjukhuset, där jag var tvungen skrapas, så de sövde mig och tog bort resterna av graviditeten. Nu är vi hemma, jag mår mycket bättre än vad man skulle kunna tro. Jag har världens bästa man vid min sida, han har legat bredvid mig hela dagen, pussat på mig gråtit med mig och hållt mig i handen. Vi är både jätteledsna, och hela historien är verkligen förjävlig...men på ngt sätt känns det ok ändå, jag tror inte jag riktigt kan förstå vad som hänt. Jag känner mig tom och kall.
Anledningen till att jag skriver det här är för att det är en alldeles för stor del att försöka dölja...jag tror jag kan bearbeta det bättre när jag får skriva av mig. Det känns så, dessutom har ju alla förståelse, vilket verkligen behövs.

Ett tack till alla min fina vänner, ni är guld värda och jag skulle inte klara mig helt utan er! Tack för era sms och fina ord, det värmer.

Och tack till mina systrar som har kört mig till och från sjukhuset, skällt på sköterskor och gråtit och varit underbara.

Nu ska jag sova, och komma en dag längre från den här dagen, som jag för övrigt aldrig kommer glömma.

Barbierosa

Jahaja, lördag ja. Jag är ensam idag, det är jävligt tråkigt ska jag tala om för er. Iof har det gjort mig på pyssligt humör, så jag håller på att förbereda inför operation; "Ny garderob". Tyvärr menar jag inte med nya kläder (eller kanske några), nej ni, jag ska måla om där inne och sätta upp nya hyllor och grejer. Jag har börjat med att måla alla min skokartonger (som jag tagit hem från Scorett) i rosa, yeah, färgen heter "Barbie"...well, if you say so. Sedan ska jag skära ut ett hål i form av ett hjärta (tror jag) och sätta plast för det hålet så att man kan kika vad som ligger där. Färgerna i garderoben blir svart, vitt & rosa detaljer! I like! Förhoppningsvis blir det Ikeashopping nästa helg, om den där Flanders inte flänger iväg på festival (som han gjort ikväll).

Annars har jag jobbat och övningskört! Det går över förväntan med körningen (hittills iaf, har bara gjort det 4 gånger), lite svårt att växla bara, eller ja, veta när man ska göra det. Det jag har absolut svårast med är att hitta, hahaha...mitt lokalsinne är inte det bästa, snarare det sämsta. Hittade inte hem från Speceritjänst igår...körde ner till Värmbol. Hohojaja.

Nu ska jag fortsätta måla, sedan äta goooodis.
Puss å hej.